Min kropp

Eller mindre än två veckor faktiskt. Den 6 december ska jag börja "trappa upp" och äta riktig mat lite nätt och försiktigt så att magen hänger med i förändringen av att börja "knåda" igen. Det blir saker som: 1 ägg och 3 räkor man börjar med.

Igår hade jag en hemsk dag när jag bara inte kunde sluta tänka på Espresso House muffins (citron och vallmo)! Jag lovar jag var såå nära att gå och köpa en, sen kom jag på bättre tankar och gick hem och gjorde mitt yogi chokladte istället! Det bästa mot sötsug som kommer och går. En annan bra tanke att tänka var att om jag fuskar så har jag lagt ner tid och energi och pengar på att lura mig själv från det resultat jag vill ha.

Man lär sig väldigt mycket under den här resan. En viktig sak att tänka på är att man faktiskt gör det för sin egen skull. Man går ner i vikt för att man själv vill det för att känna sig bättre och må bättre.

Det kan hända att även när jag gått ner alla kg jag tänkt (16 kg) så är det inte alla som kommer att se det eller bry sig så mycket om det. Det är ju inte så viktigt för DEM! Sen kan det vara så att folk registerar det men glömmer bort att säga det. Inget av det är värt att lägga någon energi att fundera på egentligen. Det viktigaste är att jag själv känner skillanden och sen är jag glad att få höra från så många att det verkligen syns!

En annan sak att acceptera är att det kommer ta tid för kroppen att omforma sig, främst är det huden som ska strama till sig. Jag har "lite att nypa i" nu kan man säga haha men det kommer ju att strama till sig och bli fastare. 8,6 kg på snart 6 veckor är rätt snabb viktminskning och jag är så otroligt stolt och glad över detta!

Vikt - 8,6 kg!

Midja - 6,5 cm

Höft - 5,5 cm

Lår - 4 cm

Ännu ett par byxor jag kommer i!

De senaste dagarna har varit riktigt tuffa. Jag rekommenderar ingen att göra en längre, obekväm resa medan man går på X-travaganza intensiv helfart. Jag åkte till Finland med tåg, båt, buss och bil. Det var väldigt mysigt när jag väl var framme hos mina underbara och förstående vänner; vi gick långa promenader och badade äkta, finländsk vedeldad bastu! Men jag drabbades tyvärr av en del yrselanfall under de dagar jag var där, speceillt efter bastun! Det är svårt at få i sig tillräckligt att dricka på resande fot vilket säkert inverkade en del även om jag försökte dricka mycket när jag väl var framme. På väg tillbaka var det nog jobbigaste hittills. Jag hade en massa hungerskänslor och fantiserade om mat när jag skulle somna! Allt bärande och bytande och hittande till båtar och bussar kräver tydligen betydligt mer energi än när man har sina trygga rutiner hemma.


1. Jag smsade en av mina fantastiska vänner som vet vad jag håller på med och vad jag vill uppnå. Jag fick ett underbart uppmuntrande och peppande sms tillbaka som jag tog fram och läste flera gånger.

2. Det andra jag gjorde i min båthytt på Viking line (där det låg Marianne kolor framme som jag stoppade i väskan för att ge syrran när jag kommer hem) var att lyssna på två pass med mental träning. Jag tvingade på så sätt undan de jobbiga tankarna genom att fokusera på målet. Målet, målet, målet!! Jag tänkte mig själv som en sprinter som inte hade så långt kvar till mållinjen. Om jag nu, när jag kommit så här långt skulle välja att köpa en bulle eller nåt skulle det vara som att stupa när jag nästan var framme vid mållinjen. Då skulle jag aldrig få uppleva segerkänslan jag kämpat mot hela den här tiden.

3. Därefter ställde jag mig en massa frågor som jag för tillfället glömt svaren på:  Vad vill jag med detta? Varför håller jag på med detta? Vad är mitt mål och varför är det så viktigt för mig att uppnå det?

4. Till sist började jag peppa mig själv - och det funkade faktiskt! Jag tvingade bort de negativa "tycka-synd-om-mig-själv-tankarna" och ersatte dem med en massa postitiva boostande tankar om hur stark och fantastisk och superbra jag är som klarat detta så långt och hur jag kommer att klara det hela vägen fram.

Har just haft lite mental träning på jobbet. Vi har ett vilorum här så jag använder andra kvarten av lunchrasten till att ligga och lyssna på skivan (inlagd på min musikmobil) och ta in det som sägs. Jag satsar på att bli helt hjärntvättad med bra självförtroende, positivitet och motivation!

Dagens utmaning innebar att laga Lasagne åt ett gäng som är på besök på mina föräldrars pensionat. Det gick dock väldigt bra, kanske för att Lasagnen redan var klar och det bara skulle strös ost på och värmas upp. Sen värmde jag vitlöksbröd och gjorde sallad. Inga större problem men jag kände mig ändå stolt över mig själv. Detta var faktiskt min första riktiga matlagning sen jag började med Xtravaganza.

Föräldrarna sa att det syntes att jag gått ner och pappsen sa "att jag inte skulle försvinna bara!".Detta var väldigt roligt att höra från just min käre far. Han har nämligen enda sedan tonåren varit på mig med att vara försiktig med vikten och inte äta för mycket. I omgångar har jag tagit illa upp för detta men då jag vet att det finns en del övervikt i släkten främst på pappas sida så har jag förstått att det bara är av omtanke han "varnat" mig. Det känns extra roligt nu att han istället säger motsatsen utan att jag ens gått ner hälften av vad jag planerar.

Igår var det gruppmöte igen och tvärtemot från förra gången som var väldigt inspirerande - vi var då ett färre antal och alla var positiva och engagerade- så var detta möte lite mer en downer. Folk i gruppen hade tydligen behov att att prata av sig om allt möjligt bla hur de "fuskat" under veckorna som gått och inte hållt sig till helfartskonceptet? Jag blev lite förvånad eftersom det inte finns på kartan för mig att avvika från planen innan mitt måldatum. Varför betala en massa pengar för att lura sig själv? . Jag har förståelse för dem som blir sjuka och behöver trappa upp eller börja med halvfart istället för att de tränar väldigt mycket. Men om man struntar i konceptet - som man betalt för - så förstör man bara för sig själv.

Det är tråkigt många gånger att inte kunna äta vanlig mat, doften av mat etc men jag har mitt måldatum som hägrar och snart har hälften av tiden gått! På lördag har jag hållt på i en månad och då är det bara en månad kvar tills jag får börja äta vanlig mat! Folk har börjat se och kommentera förändring och jag ser den själv i spegeln, på vågen och måttbandet. Allt sådant motiverar mig att fortsätta!