Min kropp

Jag kan bli ganska chockad när jag läser kommentarer på sidor som aftonbladet.se där en hel del ganska snedvridna ideal och tankar kommer fram. Ofta kan det handla om ren kvinnofientlighet, kvinnohat och sexism som de kommentarer som kom fram vid "Kapten Klännings" gripande och som inte finns kvar längre. De gick ut på att tjejerna minsann fick skylla sig själva och att de säkert gillade det. Det handlade då alltså om gripandet av en man som köpt sex av tonåringar som han utnyttjade i våldsamma sexlekar.

Häromdagen läste jag om Nichole Richies "nya" kropp. Två bilder av Nichole har placerats bredvid varandra och jämförts. Den första bilden är den som "chokerade världen" (eller dem som orkade bry sig) och som ledde till diverse spekulationer om ätstörningar. Den andra bilden visar en Nichole med mer hull på kroppen. Fortfarande smal och slank i mina ögon men med lite mer höfter, lår och mage. Kvinnan är mor till två barn, ammar och berättar i intervju att hon lagar hälsosam mat hemma. Kommentarerna som följer är hur som helst inte nådiga. Nichole är uppenbarligen "mullig" på den senare bilden och fullkomligt normal på den första. En man skriver att hans fru minsann ser ut som på den första bilden och hon är "hur hälsomsam som helst och har minsann former så det räcker!". En annan kille skriver:

"Vilket trams, hon är inte utmärglad på den första bilden, hon har sund lågt kroppsfett. En del människor har ytligare bröstben än andra, det beror på hur vi är skapta. Vi har fått en så snedvriden syn på sundhet numera, eftersom så många är alldeles för feta, att vi tror att en normal människa är utmärglad."

Anledningen till att jag tar upp det här är att dessa kommentarer får mig att tänka på det "omvända" problemet som jag själv upplevt när det gäller kropps - och viktideal. Vi har nämligen blivit större generellt i vårt land. Storlekarna på kläder är inte detsamma som de en gång var utan centimetrar har lagts till för att "man" gärna vill fortsätta känna att man är den stl 38 man alltid varit trots att man gått upp i vikt och blivit större med åren.

När det gäller Nocole så har hon ju själv avfärdat ryktena om ätstörningar,  hon är ju dessutom en person med en späd fysik. Min syster och alla kvinnor på min mors sida har en liknande fysik, dvs väldigt smala. Om de skulle gå igenom en kris och gå ner i viktså skulle de ganska snart se utmärglade ut utan att ha ätstörningar för det. Sen är det vissa av oss som går upp i vikt eftersom vi använder mat på olika sätt i kriser och eftersom vi har olika genetiska förutsättningar.

Vi pratar gärna om kurvigt istället för mulligt och använder det som något slags försvar för att vi ökat i vikt och egentligen är på väg mot en vikt som inte är speciellt sund. Kurvigt handlar väl inte så mycket om fett som hur själva kroppen är formad? En väldigt smal tjej kan väl också vara kurvig eller? Man kan ju faktiskt se bättre hur kroppen är formad om det inte är så mycket fett i vägen dessutom? Eller har jag helt fel?

Det finns en uppsjö av tv-program idag som handlar om hur osannolikt feta människor ska gå ner i vikt. Ofta är de förnedrande och jobbiga att se på men de finns ju av en anledning, nämligen att övervikt är ett problem som är allvarligt och leder till sjukdomar och i värsta fall för tidig död. Övervikt försämrar livskvaliten och gör att man mår sämre och känner sig sämre med sig själv. Ingen vill ju vara tjock!

Jag tror på att sluta använda mat som tröst, för att man är uttråkad, frustrerad, arg eller stressad. Tror på att tänka efter lite mer på varför, hur, när och vad man äter. Kan det vara så att man kan göra något annorlunda som inte bara skulle hjälpa en att få den vikt och kropp man vill ha utan som också skulle få en att må så mycket bättre?