Dancer in the dark (2000)
Regi: Lars Von Trier
Okej alla som känner mig kommer tro att detta handlar om Björk. Jag har - som en del vet - tre husgudinnor:
Björk, Tori Amos och Kate Bush. Jag gillar i stort sett allt de gjort och så fort de gör något nytt så vet jag att jag kommer att gilla det också.
MEN även om det är helt genialiskt att låta Björks huvudroll, Selma spela Maria i filmens uppsättning av Sound of music (Musikalen Sound of music förekommer alltså i filmen som en bigrej) och även om jag älskar musiken Björk gjort till filmen så finns det många andra saker som berör. Jag gillar Lars Von Triers sätt att berätta på, jag gillar den skakiga handburna kameran som används enligt dogme 95-reglerna. Filmtekniken ger autencitet åt dialoger som många gånger verkar -och säkert till stor del är -improviserade. Jag gillar att se Catherine Deneuve som Selmas industriarbetande kompis och det fatkum att hon verkligen inte kan sjunga. Jag gillar att Selma offrar allt för sin son och för mannen vars död hon blir beskylld för. Sen gillar jag verkligen att se Peter Stormare som förälskad tönt! Efter att ha sett honom som hollywood bad ass i åtskilliga filmer så är det verkligen befriande. Att jag grät som en galning i slutet medan jag kände mig varm och lycklig när jag gick ut från biosalongen är även de bidragande faktorer till varför filmen måste vara med på listan.
