Lina Lindén

Det här känns lite sorgligt, det kan jag inte förneka. När jag startade den här bloggen var jag i en helt annan situation i livet och hade nog aldrig då trott att jag skulle vara den jag är eller där jag är idag.

Jag höll då (2006) på att bryta upp från mitt livs hittills mest seriösa förhållande och bloggen var en del av att påbörja en viktig resa framåt som skulle beröra både mitt privat - och yrkesliv.

Jag visste att jag ville skriva, jag var så full av saker jag ville berätta om, filmer jag sett och utställningar och konserter jag upplevt. Ständigt såg eller hörde jag nya saker som behövde få ett eget liv i skriftlig form. Att genom bloggen enkelt kombinera text med bild och snabbt synliggöra det för andra var helt nytt och fantastiskt och jag var  hög på denna nya erfarenhet. Genom hjärtesorg, arbetslöshet och staplande steg vidare mot det nya som skulle bli min yrkesbana så var bloggen en trygg och trofast vän.

Något av det första och roligaste jag gjorde var att skapa filmlistan där jag skrev om och recenserade filmer som betytt något för mig genom uppväxten. Jag skrev även om kärleksrelationer som berörde mig i tv-serier jag ägnade min arbetslösa tid åt, om hur jag tog körkort och kom in på kurser och senare på min utbildning som skulle ta mig till Stockholm.

Den här bloggen blev vilande ett tag då jag - för att kunna vara lite mer privat - startade en hemlig blogg där jag bland annat skrev om olika relationer i mitt liv. Men då jag genom detta utsattes för nättrakasserier på mellanhög nivå lade jag ner den och återgick till denna min trygga, gamla offentliga blogg istället.

Jag har även skrivit om konstupplevelser och annat kul i favoritstaden Barcelona, om David Lynchs utställning i Milano (där jag nästan blev av med kameran) och om en oförglömlig Björkkonsert i Verona. Om nya favoritartister och gamla godingar.

På Medieinstitutet där jag gick min utbildning i 2 år fick jag lära mig en massa om sociala medier och mer om skrivande. Jag var på intressanta praktikplatser där jag fick många nya och ovärderliga kunskaper och erfarenheter. Slutligen tog jag examen och medan jag fortsatte jobba på extraknäcket så trillade ett och annat intressant webbuppdrag in.

Nu hamnar jag kanske i Stockholm igen, eller ska åtminstone på en intervju dit som jag hoppas ska bära frukt och ge min karriär en ordentlig skjuts framåt! Det rör sig om ett väldigt intressant uppdrag som jag gärna skulle vilja vara en del av. Men om hur det går för mig med detta och i fortsättningen får ni läsa om på min nya blogg.

Välkomna!

Vad det här paret har tvingats uthärda i form av kärlek på distans är det inte många som kan mäta sig med eller skulle klara av för den delen. Under hela de första fem åren av sitt förhållande bodde de i olika länder! Nu är de gifta och pga jobb i olika länder har de tvingats bo ifrån varanda igen. Svaret på hur de klarar av det är att de helt enkelt är så rätt för varandra som ett par kan bli! Men eftersom det oftast underlättar för kärleken och relationen om man kan bo tillsammans - när man dessutom är gifta - så kan ni som vet något eller är intresserade av en fantastiskt duktig webbdesigner/ljusdesigner/grafisk formgivare/macexpert läsa mer om vad han kan, har gjort och ladda hem arbetsprover här och sen tja, varför inte ge honom ett jobb?

Sötonosarna som vill bo tillsammans igen

För alla oss som är nördigt förtjusta i att se våra favvofilmer på stor duk så är Cinemateket ett måste. Det är alltid lika spännande och kul att se vad som valts ut inför kommande termin. Här får ni ett litet urval av vad som bjuds i Malmö i vår:

Milos Forman - Med tanke på den här mannens repertoar av klassiker som Gökboet, Hair och Amadeus så är åtminstone jag nyfiken på resten av hans alster. Jag har alltid velat se Det brinner min sköna vilken censurförbjöds pga. att den ansågs driva med arbetarklassen vilket ledde till att tjeckiska Forman fortsatte sin karriär i USA. Ett urval bestående av 11 av hans filmer bla ovanstående men även Man on the Moon och Larry Flint visas på biograf Spegeln i vår.

Lars Von Trier - Han må vara aningen snedvriden, eventuellt bipolär och pervers. Hans senaste film Antichrist som blev mycket uppmärksammad bla. för sitt blodiga och obscena innehåll har enligt rykte lett till att flera av hans vänner sagt upp bekantskapen med honom(!?). Trots detta så har han gjort några av mina absoluta favoriter: Dancer in the Dark, Breaking the Waves, Idioterna och Riket I & II som jag med bultande hjärta och andäktig förväntan kommer sätta mig i biosalongen för att åter bevittna i vår.

På Begäran - I vår visas Alien på stor duk. Behöver jag säga mer?

Maybe you would have been something I´d be good at

Det börjar verkligen bli dags att komma vidare nu. Jobbet som betalar hyran och räkningarna och som gör att jag nätt och jämt kan överleva är inte en långsiktig lösning. Känslan av rastlöshet har börjat ersättas av meningslöshet. Jag tror att om man jobbar för länge på ett ställe där man inte riktigt får utvecklas eller får användning för sin potential så blir man grå till slut. Man blir halvnöjd och grånar dag för dag som en skugga. Jag vill inte det. Jag vill inte bli grå. Jag vill vara färgglad och lysa av entusiasm och av inre tillfredställelse och harmoni (okej, åtminstone de flesta dagarna).

Det sägs att det bästa är att hitta jobb i sin bransch inom ett år efter att man utbildat sig, sen börjar ens kunskaper att falna och man blir som ett rostigt gångverk som tar tid att komma igång igen. Det har snart gått ett år.

Jag har nu bestämt mig för att gå ner i tid på mitt jobb (där jag sitter sysslolös ofta ändå) för att frigöra tid till en kurs i copywriting (Berghs) och olika skrivprojekt. En fördel när man bestämmer sig för sånt här är att ha en mycket förstående chef, ”vi är glada så länge vi får ha dig här, men vi är också de första att lyckoönska dig när du fått jobb inom det du brinner för!” Så sa hon, bokstavligen. Jag kommer nog gråta lite när jag slutar ändå.

Kommer det någonsin ett bra tillfälle att ha på mig den här?

Nitbälte verkar ofta som en bra idé tills jag inser att det inte riktigt passar mig.