Det var en ganska interaktiv konsert med det rockigaste och coolaste tvillingpar jag känner till, på Mejeriet igår. Efter första låten ropade någon ur publiken "Thank you for being you!" vilket Tegan tackade för och replikerade att detta kändes som en bättre början än gårdagens konsert som tydligen varit "ockward". Efter ett tag tog någon mod till sig och frågade "vad som hänt last night". Tydligen hade gårdagens publiken varit väldigt väluppfostrad och lite stel vilket gjorde tvillingarna med band lite nervösa. Något klantigt blev det när en tjej ur vår  publik frågade: "varför det inte var några tjejer i bandet?" varpå Sara svarade: "you´re looking at them" och Tegan ironiskt höll upp två fingrar och sa: "vi är två, räcker inte det?". Kan tänka mig att tjejen som frågat bet sig i tungan.

Bandet spelade en massa gamla godingar som Walking with a ghost, Where does the good go och So Jelous vilket uppskattades. Men för mig var låtarna Aligator och Paperback Head med lite mer synthinfluenser, från nya skivan Sainthood de stora höjdpunkten.
På lördag 21 november spelar tvillingparet Tegan and Sara på Mejeriet i Lund och jag, lillsyrran och hennes kompis ska dit. Tegan and Sara är från Kanada och 29 år gamla. Det ska bli intressant att se dem live eftersom de har rykte om sig att etablera en nära kontakt med publiken under sina spelningar och är kända för sitt scen-snack. De upptäcktes genom en lokal musiktävling och fick därefter kontrakt med ingen mindre än Neil Young på hans skivbolag Vapor Records. Sedan dess har de spelat med bland annat Neil Young, Ryan Adams och The Killers.

Tegan and Saras debutalbum Under feet like ours kom 1999 och de har sedan dess hunnit släppa ytterliggare fem skivor, den senaste Sainthood släpptes i år. Jag är ett ganska nytt fan och har mest hunnit lyssna mycket på So Jelous från 2004 där mina favoritspår är: Walking With a Ghost (som för övrigt The White Stripes gjort en cover på) och I know, I know, I know.