Det börjar verkligen bli dags att komma vidare nu. Jobbet som betalar hyran och räkningarna och som gör att jag nätt och jämt kan överleva är inte en långsiktig lösning. Känslan av rastlöshet har börjat ersättas av meningslöshet. Jag tror att om man jobbar för länge på ett ställe där man inte riktigt får utvecklas eller får användning för sin potential så blir man grå till slut. Man blir halvnöjd och grånar dag för dag som en skugga. Jag vill inte det. Jag vill inte bli grå. Jag vill vara färgglad och lysa av entusiasm och av inre tillfredställelse och harmoni (okej, åtminstone de flesta dagarna).

Det sägs att det bästa är att hitta jobb i sin bransch inom ett år efter att man utbildat sig, sen börjar ens kunskaper att falna och man blir som ett rostigt gångverk som tar tid att komma igång igen. Det har snart gått ett år.

Jag har nu bestämt mig för att gå ner i tid på mitt jobb (där jag sitter sysslolös ofta ändå) för att frigöra tid till en kurs i copywriting (Berghs) och olika skrivprojekt. En fördel när man bestämmer sig för sånt här är att ha en mycket förstående chef, ”vi är glada så länge vi får ha dig här, men vi är också de första att lyckoönska dig när du fått jobb inom det du brinner för!” Så sa hon, bokstavligen. Jag kommer nog gråta lite när jag slutar ändå.

Kommentera

Publiceras ej