Det här känns lite sorgligt, det kan jag inte förneka. När jag startade den här bloggen var jag i en helt annan situation i livet och hade nog aldrig då trott att jag skulle vara den jag är eller där jag är idag.

Jag höll då (2006) på att bryta upp från mitt livs hittills mest seriösa förhållande och bloggen var en del av att påbörja en viktig resa framåt som skulle beröra både mitt privat - och yrkesliv.

Jag visste att jag ville skriva, jag var så full av saker jag ville berätta om, filmer jag sett och utställningar och konserter jag upplevt. Ständigt såg eller hörde jag nya saker som behövde få ett eget liv i skriftlig form. Att genom bloggen enkelt kombinera text med bild och snabbt synliggöra det för andra var helt nytt och fantastiskt och jag var  hög på denna nya erfarenhet. Genom hjärtesorg, arbetslöshet och staplande steg vidare mot det nya som skulle bli min yrkesbana så var bloggen en trygg och trofast vän.

Något av det första och roligaste jag gjorde var att skapa filmlistan där jag skrev om och recenserade filmer som betytt något för mig genom uppväxten. Jag skrev även om kärleksrelationer som berörde mig i tv-serier jag ägnade min arbetslösa tid åt, om hur jag tog körkort och kom in på kurser och senare på min utbildning som skulle ta mig till Stockholm.

Den här bloggen blev vilande ett tag då jag - för att kunna vara lite mer privat - startade en hemlig blogg där jag bland annat skrev om olika relationer i mitt liv. Men då jag genom detta utsattes för nättrakasserier på mellanhög nivå lade jag ner den och återgick till denna min trygga, gamla offentliga blogg istället.

Jag har även skrivit om konstupplevelser och annat kul i favoritstaden Barcelona, om David Lynchs utställning i Milano (där jag nästan blev av med kameran) och om en oförglömlig Björkkonsert i Verona. Om nya favoritartister och gamla godingar.

Medieinstitutet där jag gick min utbildning i 2 år fick jag lära mig en massa om sociala medier och mer om skrivande. Jag var på intressanta praktikplatser där jag fick många nya och ovärderliga kunskaper och erfarenheter. Slutligen tog jag examen och medan jag fortsatte jobba på extraknäcket så trillade ett och annat intressant webbuppdrag in.

Nu hamnar jag kanske i Stockholm igen, eller ska åtminstone på en intervju dit som jag hoppas ska bära frukt och ge min karriär en ordentlig skjuts framåt! Det rör sig om ett väldigt intressant uppdrag som jag gärna skulle vilja vara en del av. Men om hur det går för mig med detta och i fortsättningen får ni kanske läsa om någon annanstans.

 

 

Vad det här paret har tvingats uthärda i form av kärlek på distans är det inte många som kan mäta sig med eller skulle klara av för den delen. Under hela de första fem åren av sitt förhållande bodde de i olika länder! Nu är de gifta och pga jobb i olika länder har de tvingats bo ifrån varanda igen. Svaret på hur de klarar av det är att de helt enkelt är så rätt för varandra som ett par kan bli! Men eftersom det oftast underlättar för kärleken och relationen om man kan bo tillsammans - när man dessutom är gifta - så kan ni som vet något eller är intresserade av en fantastiskt duktig webbdesigner/ljusdesigner/grafisk formgivare/macexpert läsa mer om vad han kan, har gjort och ladda hem arbetsprover här och sen tja, varför inte ge honom ett jobb?




Sötonosarna som vill bo tillsammans igen

Imorgon är det dags för nyårsparty och temat för denna tillställning är maffia! Inte så svårt tänkte jag, bara att locka håret, dra på sig ett svart fodral och långa handskar. Efter att ha googlat runt lite och kollat in bilder från filmerna Casino och Goodfellas (Maffiabröder) som hör till mina favoriter inom "Maffia-genren" så förstår jag att det är mer än så. Sharon Stones rollfigur Ginger McKenna i Casino visar verkligen vad man har att leva upp till!