Igår var jag och tittade på ett annat rum. Det låg hyfsat centralt och hyrdes ut av en man. Han hade skrivit att han hade ett stort rum fullt möblerat och utrustat med tv och dvd. Kök och badrum skulle vi dela på. När jag kom dit visar han stressat upp sitt eget sovrum och säger att det är detta han vill hyra ut. När jag öppnar garderoben så hänger alla hans skjortor där och sängen ser nyss slarvigt bäddad ut.

När jag frågar var han ska sova pekar han ut i vardagsrummet på en soffa som ser ganska liten ut:
-Där! säger han.

Själva grejen att invadera hans sovrum känns helt fel och dessutom att bo så nära inpå en man som jag inte känner och som inte kommer ha ett rum att stänga om sig i känns ännu knasigare

Jag bestämmer mig där och då för att hyra rummet hos finskan vid Hornstull som jag var och tittade på förra veckan. Jag ringer och lämnar ett ganska långt meddelande på svararen: frågar om jag kan flytta in tidigare och pratar om hyran etc. Efter en stund ringer en förvirrad finsk dam och undrar vem i helsike jag är som tänker flytta in hos henne. Hon låter exakt som finskan så jag börjar hänvisa till när jag var där och undrar om människan är lätt dement. Hon nekar till att någonsin ha träffat mig men hon känner min kontakt som jag fåt numret av. Till slut kommer vi fram til att det är en annan finsk kvinna på Hornstull som heter nästan likadant som henne (bara en vokal skiljer) vad är oddsen liksom? Det blir ett lättat skratt på bägge ändar av telefonen.

Kommentera

Publiceras ej